Ta av dig solbrillorna, allvarligt talat, det är inget skämt.
Jag är trött & jag ska ta och berätta varför, en historia längre än pinoccios näsa.
Egentligen började det hela redan i höstas då Teo frågade mig om jag kunde tänka mig att dokumentera första gången han får flyga ensam. Så fint kallat EK, ensamkörning. För detta krävs perfekta förhållanden med väder och etc, killen har fan inte haft tur med detta, ni kanske märkt att skåne fått en ny istid. I onsdags frågar teo mig om jag är ledig på torsdagen, mitt svar blev "ja, och det ska bli SÅÅÅ skönt", till svar fick jag "nej det ska det inte". Då har han fått en EKtid på torsdag morgon. Ja, jag ville döda honom, efter att ha sovit borta två nätter kände jag mig relativt sliten och hade sett fram emot den här sömnen så sjukt mycket. Jag däckade kl 20.30, 21.00 skickar teo "du kan pusta ut". Och ja, det var ju då jag lyckades sova hela 14 timmar.
I lördags, när min kära vän lovisa lyckat övertala mig att hänga med ut, trots att jag jobbat hela dagen och morgondagen spådde samma öde, så skriver teo följande: "Du, jag har en hemlis, men jag säger den sen". Kvällen drar igång, efter många glas vin och ett par öl senare går nattens konversation några gånger såhär. Viktor: Häng med till tivoli! Lovisa: Vi kanske borde röra oss hemåt snart, det är synd om dig som ska jobba imorgon johanna. Johanna: Nej men jag är ledig på måndag, jag kan sova hela dagen då, så det är lugnt. Slutar med att vi är i säng halv5 och 8 timmars jobb på det satt som en smäck. Kommer hem, och tror fan inte det jag hör. Teo har fått en ny EK på måndag morgon. "Du skämtar med mig???". Teo roades gaaaanska mycket av situationen, en dödstrött johanna ska upp kl 06 för att fota. Problematiken med flygningen är som sagt alla faktorer som spelar in. Jag sätter mig på en buss och plockas upp av teo utanför knutpunkten. "Jag är lite förvirrad, vädret är ju riktigt kasst". "Ja, men det är inställt". MÖRKER. Det hela vägs iofs upp lite med "Grattis Världen"-tittande. Och som grädde på moset avslöjar han att jag kanske inte får sova imorgon heller, vill jag döda honom när han sover? Svar: Ja. Kanske. Nej. Jo.
Egentligen började det hela redan i höstas då Teo frågade mig om jag kunde tänka mig att dokumentera första gången han får flyga ensam. Så fint kallat EK, ensamkörning. För detta krävs perfekta förhållanden med väder och etc, killen har fan inte haft tur med detta, ni kanske märkt att skåne fått en ny istid. I onsdags frågar teo mig om jag är ledig på torsdagen, mitt svar blev "ja, och det ska bli SÅÅÅ skönt", till svar fick jag "nej det ska det inte". Då har han fått en EKtid på torsdag morgon. Ja, jag ville döda honom, efter att ha sovit borta två nätter kände jag mig relativt sliten och hade sett fram emot den här sömnen så sjukt mycket. Jag däckade kl 20.30, 21.00 skickar teo "du kan pusta ut". Och ja, det var ju då jag lyckades sova hela 14 timmar.
I lördags, när min kära vän lovisa lyckat övertala mig att hänga med ut, trots att jag jobbat hela dagen och morgondagen spådde samma öde, så skriver teo följande: "Du, jag har en hemlis, men jag säger den sen". Kvällen drar igång, efter många glas vin och ett par öl senare går nattens konversation några gånger såhär. Viktor: Häng med till tivoli! Lovisa: Vi kanske borde röra oss hemåt snart, det är synd om dig som ska jobba imorgon johanna. Johanna: Nej men jag är ledig på måndag, jag kan sova hela dagen då, så det är lugnt. Slutar med att vi är i säng halv5 och 8 timmars jobb på det satt som en smäck. Kommer hem, och tror fan inte det jag hör. Teo har fått en ny EK på måndag morgon. "Du skämtar med mig???". Teo roades gaaaanska mycket av situationen, en dödstrött johanna ska upp kl 06 för att fota. Problematiken med flygningen är som sagt alla faktorer som spelar in. Jag sätter mig på en buss och plockas upp av teo utanför knutpunkten. "Jag är lite förvirrad, vädret är ju riktigt kasst". "Ja, men det är inställt". MÖRKER. Det hela vägs iofs upp lite med "Grattis Världen"-tittande. Och som grädde på moset avslöjar han att jag kanske inte får sova imorgon heller, vill jag döda honom när han sover? Svar: Ja. Kanske. Nej. Jo.
Nu vet ni varför jag är trött.
Trackback
