Balkongen känns lite som en legendarisk plats. När man kommer tänka tillbaka i framtiden på the good times of bocas kommer antagligen många tankar och minnen ta oss till denna röda balkong. Sounds cliché, I know. Här byggde vi vår ölpyramind med hjälp av 24 superlimtuber & en smula kreativitet. (Koffe passade även på att limma fast Niklas sko i golvet så att när vi skulle dra gick den av på mitten). Här stod vi och sjöng buffalo soldier med lyricsen "chicken and salad, police and helicopter" tillsammans med den störiga mannen nere på gatan. Här sitter man och snackar & skrattar om ingenting tills sängen kallar (läs: skriker). Här kan man höra människor ha sex & applådera när det är klart och få tillbaka "Thank you sweden". Här kan man lyssna på Dan när han spelar wonderwall för 103:e gången, men även när han spelar riktigt bra låtar.



Heike & Lunas castle, som vi spenderade för lång tid på i Panama city, har samma ägare. Och det märks lite, det är samma känsla & atmosfär. Många backpackers som är lätta att hänga med. Dock är Heikes kök inget höjdare, särskilt inte när Israelerna ockuperar det i 3 timmar varje kväll. Och det är ganska trångt väl inne på hostelet till skillnad från Lunas, men de har en takterass vilket höjer stället rejält. Rekommenderar Heike varmt, mest för alla roliga människor du möter här.

Under vistelsen här fick jag dock inte heta Johanna, utan frida. Jag poängterade att det är mitt mellannamn när jag lämnade fram passet. Men hon tyckte frida var finare så varje morgon har jag fått svara på "friiiida, que pasa?" eller "Friiiida, come está?".  Men jag var inte ensam, Alex fick heta Paul & Harry fick heta Karl.