En shuttle i 8 timmar tog oss till Semuc Champey. De sa 6 till 7 timmar, i dont think so. När vi hade rest 5 timmar frågade niclas mig hur lång tid jag trodde vi hade kvar, när vi skulle vara framme. Jag sa att 22.20. Och han sa sluta vara så optimistiskt, vi kommer vara framme typ vid 00-01. Men jag sa nej, jag tror vi kommer vara framme 22.20. "Varför just 20??". Jag har en känsla av att vi kommer vara framme då.
Knäppast var att israelerna bredvid mig satt och stirrade oavbrutet på mig i 4 timmar. Jag vet verkligen inte varför. Niklas bakom sa att hon iaktog mig konstant, när jag skrev någonting, vad jag lyssnade på, när jag åt. Jag förstår verkligen inte vad som motiverade detta. Jag fick sämsta platsen i bussen, ett säte där ryggstödet slutar efter 25cm. Så efter 5 timmar la jag mig på golvet, vilket faktiskt var en hit. Och ja, vi kom fram 22.19...

Hostelet vi bodde på var väldigt fint, iom att vi kom fram medan det var mörkt hade jag ingen aning om läget. På morgonen efter insåg jag att det var ett av de finaste belägna hostel jag någonsin varit på. Mitt emellan berg och precis vid en flod. Igår åkte vi på en dagstrip till Semuc champey, se bild ovan.

Något av det vackraste jag sett, jag tror det slår erawan waterfalls i thailand även om jag inte vill jämföra. Det var en riktigt bra dag! Vattnet var friskt och kristallklart och vi hade strålande sol. Efter vi gått upp till utsiktspunkten valde vi att även gå in i grottorna. Vilket är något av det häftigaste jag gjort. Simmade och klättrade i grottor med varsitt stearinljus, inte alltid det lättaste. Och att hoppa från en klippa rakt ner mellan klippväggar krävdes fan mod. Men jag är glad att jag gjorde det, dagen avslutades med italiensk buffé på hostelet. Nu är vi i flores & imorgon blir det en dagstur till Tikal!